Kärlekens signalsubstanser

Lust, förälskelse och kärlek styrs av olika hormon och signalsubstanser i våra kroppar.

Sexuell lust eller attraktion styrs främst av hormonet testosteron. Det brukar kallas för manligt könshormon men finns även hos kvinnor, men män har ungefär tio gånger mer testosteron än kvinnor, men å andra sidan så reagerar kvinnor starkare på testosteronet.

Testosteronet styr dock inte känslor av förälskelse eller kärlek. Vanligtvis är känslorna här riktade mot endast en person. Vi är normalt sett bara förälskade i en person åt gången även om man kan känna sexuell lust till flera. Vid förälskelse ökar nivån av de två signalsubstanserna dopamin och noradrenalin i hjärnan. Förälskelsen triggar igång vårt belöningssystem och bidrar till lyckokänslor. En del människor blir därför beroende av förälskelseruset och förälskar sig hellre på nytt än utvecklar ett förhållande till en långvarig kärleksrelation.

Förälskelsen varar dock inte för evigt. Efter ett till två år sjunker de höga nivåerna av dopamin och noradrenalin till mer normala nivåer. I bästa fall övergår då förälskelsen till till kärlek, en mer djupgående och långvarig känsla. Här stiger nivåerna av oxytocin, ett hormon som frigörs i livmodern vid förlossning och som bl.a. har som funktion att knyta an mamman och barnet, men som också gör att vi kan känna kärlek och vänskap till andra människor.
Det är när man känt en person i 7-8 månader som nivåerna av oxytocin kan börja stiga till följd av en relation och bidrar till att vi mår bra tillsammans med den personen oavsett om det är en partner eller vän.

Oxytocinet är också som ett kittt i en kärleksrelation och stärker relationen. Det stiger när vi har sex, vid beröring, kramar och när vi umgås och mår bra tillsammans.

 

 

 

 

 

Läs mer om kärlek känslor och kemi i boken “Njutning: berättelser om kärlek, känslor och kemi av Ulf Ellervik.

 

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*