Svampar till nytta och skada

Det finns mer än 1,5 miljoner arter av svampar på jorden men bara ca 100 000 av dessa har beskrivits och namngivits.

Svamparna spelar en stor roll för det biologiska kretsloppet då de bryter ner organiskt material och frigör på så sätt näringsämnena på nytt till det biologiska kretsloppet.

Svampar är också bra på att samarbeta med andra organismer. Tillsammans med träd och andra växters rötter bildar svampens mycel mykorrhiza.
Mykorrhiza bildas genom att svamptrådar kopplar ihop sig med växtrötter. Svampens mycel blir på så sätt en förlängning av växternas rötter. På så sätt kopplas trädens rötter samman med varandra och träden kan kommunicera och skicka näring till varandra genom detta nät. Ofta är det äldre träd som kopplas samman med yngre träd och skickar vatten, socker, kväve fosfor och mineralämnen till dessa, vilket fyrfaldigar de små plantornas överlevnadschanser. Det är också så att de äldre träden känner igen sin egen avkomma och dessa plantor favoriseras och får extra mycket näring via mykorrhizan. Även olika trädarter kan samarbeta med varandra, t.ex. så kan granar och björkar koppla ihop sig på detta sätt och skicka näring till varandra. Mykkorhizan används också för kommunikation. Om en planta har blivit angripen av skadeinsekter kan den skicka ut varningssignaler så att andra träd i nätverket kan förbereda sig på en attack genom att öka sitt kemiska försvar mot skadeangrepp.

Även vår hud är hem åt en mängd olika svamparter av släktet Malassezia. De lever av fett från hudens talgkörtlar. Olika arter trivs på olika delar av kroppen och konkurrerar också med bakterier på vår hud. T.ex. på armarna finns det en mängd olika bakterier men få svamparter, men på bålen och fötterna är det tvärtom. På hälen kan det finnas upp till 80 olika svamparter och mellan tårna upp till 60 olika svamparter. Man tror att svamparna utgör en del av vårt immunförsvar. Åtminstone bidrar de till att det blir svårt för nya potentiellt farliga mikroorganismer att växa till på vår kropp.

Det finns också svampar som är parasiter på växter och djur. Till exempel infekterar vissa arter av Ophiocordyceps bladskärmyror. Om en myra smittas förvandlas den till en zombie som styrs av svampen som lever inuti dess kropp. Svampen styr myran att klättra upp på ett blad så att den hamnar ovanför en myrstig och därefter bita sig fast i bladet och dö. Myrans bakhuvud spricker upp och en lång och smal fruktkropp växer ut ur myrhuvudet och sporerna från fruktkroppen faller ner över de marscherande myrorna på marken och smittan sprids till andra myror. Man har sett att svampens mycel kopplar ihop sig direkt med myrans muskelceller och styr på så sätt myrans rörelser.
Men myrorna rensar även ut individer med avvikande beteende vilket begränsar smittan och skyddar stacken även från andra smittsamma sjukdomar.

Bli först med att kommentera

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.