Våra gener är i praktiken programmerade att njuta. Det är nedärvt i oss att njuta av de beteenden som är nödvändiga för vår överlevnad som individ eller som art. Alltså njuter vi t.ex. av att ha sex -som säkrar artens överlevnad. Eller att äta mat som förhindrar individen från att svälta ihjäl. Det ser hjärnans biokemi till. När dopamin frisätts i de nervceller som använder dopamin som signalsubstans i hjärnan upplever vi njutning.
Hjärnan fungerar så att den omformar sig åt det håll som ger mest njutning. När man utvecklar ett beroende bygger hjärnan om sig till att njuta av en sak. Frisättningen av dopamin får hjärnan att tro att den ska omforma sig för att underlätta detta beteende. Vi får minnen och sug från belöningssystemet enbart kopplade till ett visst njutningsmedel. Den beroende reagerar med njutning på fel saker. Man längtar, ökar sitt beteende och faller lätt tillbaka i samma beteende.
Det som avgör hur lätt man blir beroende är dels hur snabbt dopaminfrisättningen och därmed njutningseffekten kommer. Ju kortare tid mellan handling och belöning , desto lättare blir man beroende.
Det är också så att olika personer genetiskt har olika risk att fastna i ett beroende. Man ärver inte ett visst beroende, men vissa genvarianter ökar sårbarheten för alla slags beroenden.
Skriv en kommentar