Beroendets biokemi

Hjärnans belöningssystem

Det fysiska beroendet av alkohol, socker, nikotin eller andra droger skapas i hjärnans belöningssystem och fungerar även på samma sätt för olika belönande handlingar som shopping, risktagande, spel, arbete m.m.

När hjärnans celler kommunicerar med varandra, handlar det om elektriska signaler i nervcellen, som förvandlas till kemiska signaler i synapsen, den punkt där två cellers yttersta nervändar möts och där budskapet förs över till nästa nervcell, för att sedan bli elektriska signaler igen i nervcellen.

När vi gör något belönande så frisätts signalsubstanser i hjärnans synapser. Vid en normal belöning så kanske signalsubstanser frisätts som motsvarar hälften av receptorerna i synapsen. Men om vi tillsätter signalsubstanser utifrån så ger det en så kraftig effekt i hjärnans receptorer.

Hjärnan svarar då med en uppreglering och tillverkar fler receptorer. Det leder till ökad tolerans. Vi måste ha mer av drogen för att få samma effekt som man fick från början. Om vi sedan får brist på signalsubstansen  kommer kroppen att nedreglera genom att stänga av vissa receptorer och vi riskerar att permanent få svårt att uppnå en normal respons.

 

 

Signalsubstanser

Dopamin – glädjemolekylen

Dopamin är hjärnans glädjemolekyl. När det frisätts mår vi bra och livet leker. Om vi äter när vi är hungriga, söker upp värme när vi är frusna, går på toa när vi är nödiga eller uppfyller något annat av vår kropps elementära behov, då belönar vi oss själva med en dos dopamin. Det känns skönt.
När vi löst en svår uppgift, köpt något vi behöver till ett bra pris eller gjort något annat bra känner vi tillfredsställelse. Även här är det hjärnan som frisätter lite dopamin.
När vi lever i goda relationer med människor runt omkring oss eller när vi upplever ett andligt möte – då är dopaminet också inblandat. Det ger oss glädje och tillfredsställelse. Dopamin styr också regleringen av andra signalsubstanser.

Exakt samma känsla kan droger framkalla på kemisk väg. De går direkt in i axonen och höjer dopaminhalten och frisättningen av dopamin. Hjärnan luras att ge kroppen en belöning som den inte gjort sig förtjänt av.
En del droger stimulerar nervändarna att sända ut extra mycket dopamin. Andra imiterar dopaminet och lurar den mottagande nervändan att tro att den fått en signal, fast ingen sänts ut. Åter andra stör återtransporten av signalsubstansen, så att signaleffekten inte klingar ut som den ska. Effekten blir i vilket fall som helst densamma: en övertydlig dopaminsignal.

Detta får tre effekter som samverkar till att göra oss beroende:

* Minnet av den sköna upplevelsen får oss att ta drogen igen för att få samma belöning.

* Vi kommer efterhand att glömma bort de ”naturliga” sätten att få belöning, eftersom det är jobbigare och tar längre tid. Det är som att trampa upp en genväg i en skog: ju oftare man går den nya stigen, desto lättare blir den att hitta. Samtidigt växer gamla stigar igen när de inte används längre, och till slut ser man dem inte alls.

* Hjärnan anpassar sig till överstimulansen genom att ”skruva ner mottagningen”, så att det ständigt krävs högre doser för att uppnå samma effekt. Fysiskt sker det genom att det bildas nya dopaminreceptorer för att svara upp mot överdosen. Sedan finns de receptorerna kvar, och när dopamin inte tillförs på nytt i lika hög grad som tidigare, tolkar de det som en brist på dopamin, och detta ger en mängd obehagliga symptom.
.

GABA

GABA (gamma-aminobutyric acid eller γ-aminobutyric acid eller gammaaminosmörsyra, eller 4-aminobutansyra är en hämmande signalsubstansen i centrala nervsystemet. Den är därmed muskelavslappnande och ångestreducerande.

Utsöndring av GABA i en nervcells synaps hämmar nervcellen från att överföra impulser till nästa nervcell.

En del av de receptorer som reagerar på GABA är även känsliga för alkohol, bensodiazepiner och barbiturater, vilka därmed har samma verkan som GABA.

GABA är också en av de signalsubstanser som behövs för att förflytta information från korttidsminnets  till långtidsminnet. Intag av alkohol kan förändra ämnets balans med de andra signalsubstanserna såsom glutamat, vilket gör att överflyttning mellan korttids- och långtidsminnet slutar fungera. Detta kan ge minnesluckor. 

 

Seretonin
En normal mängd serotonin i hjärnan gör att vi känner oss lugna och avslappnade och det resulterar i en god sömn.
En obalans gör att vi känner olust och beter oss känslomässigt labilt.

Oxytocin
Oxytocin är ett hormon som produceras i hypofysen i hjärnan, och som har flera olika viktiga funktioner i människokroppen. Detta hormon skapar avslappning, sänker stress, oro och blodtryck och orsakar vissa muskelkontraktioner.

 

Noradrenalin

 

Flera olika nervcellsgrupper är tillsammans inblandade i hjärnans belöningssystem. Dessa deltar också i styrningen av vårt humör och vår sociala anpassningsförmåga. En obalans mellan nervcellsgrupperna och deras förbindelser med andra hjärnområden ligger ofta bakom psykiska problem.

De hjärnområden som vanligtvis innefattas i hjärnans belöningssystem är:

Insula
Insula kallas det område som ligger inbäddat i främre delen av hjärnan, en del på höger och en del på vänster sida i prefrontala cortex och som är av betydelse för att vi ska fortsätta med något som ger oss en belöning. Om insula skadas så kan t.ex. inbitna rökare tappa suget efter cigaretter och personer med skador på insula blir inte sporrade att fortsätta spela t.ex. när de är nära att vinna, till skillnad från andra. Här sitter också drifter som att vi vill äta när vi är hungriga och andra drifter som får oss att må bra.

dopaminbanor Dopamin bildas framförallt av celler i hjärnstammen och deras axon går bl.a. till områden i hjärnbarken i pannloben och till mandelkärnan.

Septum

Nervcellsgrupper i septum anses vara hjärnans mesta ”lustcentrum”. Om man stimulerar dessa nervcellsgrupper elektriskt så upplever man en enorm känsla av välbefinnande.

Prefrontal cortex

Prefrontal cortex är en del av hjärnbarken i pannlobens nedre del. Där är individens vilja samt uppfattningen av det egna jaget lokaliserade. Här samordnas informationen och här bestämmer man om ett beteende skall utföras. Känslan av motivation börjar troligen genom aktivitet i dessa nervcellsgrupper.

Nucleus Accumbens

Nucleus Accumbens är en samling av nervceller i framhjärnan som är inblandade vid beroende men också vid känslor som skratt och rädsla.

Amygdala

Amygdala betyder mandelformad på latin och det är namnet på nervcellsgrupper som sköter minnen som är kopplade till känslomässiga situationer. Mandelkärnan har också betydelse för människans känsla av motivation.

Ventral Tegmental Area, VTA

Ventral Tegmental Area, VTA signalerar med dopamin i belöningssituationer, området är också inkoppplat vid inlärningstillfällen.

 

1 trackback / pingback

  1. Beroende – När hjärnan programmeras att njuta av fel saker – Vett.se

Skriv en kommentar

E-postadressen publiceras inte.


*