Skip to content


Beroendets biokemi

Hjärnans belöningssystem

Det fysiska beroendet av alkohol, socker, nikotin eller andra droger skapas i hjärnans belöningssystem och fungerar även på samma sätt för olika belönande handlingar som shopping, risktagande, spel, arbete m.m.

När hjärnans celler kommunicerar med varandra, handlar det om elektriska signaler i nervcellen, som förvandlas till kemiska signaler i axonen, den punkt där två cellers yttersta nervändar möts och där budskapet förs över till nästa nervcell, för att sedan bli elektriska signaler igen i nervcellen.

Dopamin – glädjemolekylen

Drogerna påverkar framförallt frisättningen av dopamin i övergången mellan nervceller.
Dopamin är hjärnans glädjemolekyl. När det frisätts mår vi bra och livet leker. Om vi äter när vi är hungriga, söker upp värme när vi är frusna, går på toa när vi är nödiga eller uppfyller något annat av vår kropps elementära behov, då belönar vi oss själva med en dos dopamin. Det känns skönt.
När vi löst en svår uppgift, köpt något vi behöver till ett bra pris eller gjort något annat bra känner vi tillfredsställelse. Även här är det hjärnan som frisätter lite dopamin.
När vi lever i goda relationer med människor runt omkring oss eller när vi upplever ett andligt möte – då är dopaminet också inblandat. Det ger oss glädje och tillfredsställelse.

Exakt samma känsla kan droger framkalla på kemisk väg. De går direkt in i axonen och höjer dopaminhalten. Hjärnan luras att ge kroppen en belöning som den inte gjort sig förtjänt av.
En del droger stimulerar nervändarna att sända ut extra mycket dopamin. Andra imiterar dopaminet och lurar den mottagande nervändan att tro att den fått en signal, fast ingen sänts ut. Åter andra stör återtransporten av signalsubstansen, så att signaleffekten inte klingar ut som den ska. Effekten blir i vilket fall som helst densamma: en övertydlig dopaminsignal.

Detta får tre effekter som samverkar till att göra oss beroende:

* Minnet av den sköna upplevelsen får oss att ta drogen igen för att få samma belöning.

* Vi kommer efterhand att glömma bort de ”naturliga” sätten att få belöning, eftersom det är jobbigare och tar längre tid. Det är som att trampa upp en genväg i en skog: ju oftare man går den nya stigen, desto lättare blir den att hitta. Samtidigt växer gamla stigar igen när de inte används längre, och till slut ser man dem inte alls.

* Hjärnan anpassar sig till överstimulansen genom att ”skruva ner mottagningen”, så att det ständigt krävs högre doser för att uppnå samma effekt. Fysiskt sker det genom att det bildas nya dopaminreceptorer för att svara upp mot överdosen. Sedan finns de receptorerna kvar, och när dopamin inte tillförs på nytt i lika hög grad som tidigare, tolkar de det som en brist på dopamin, och detta ger en mängd obehagliga symptom.
.

Posted in Biologi.


One Response

Stay in touch with the conversation, subscribe to the RSS feed for comments on this post.

Continuing the Discussion

  1. Beroende – När hjärnan programmeras att njuta av fel saker – Vett.se linked to this post on november 1, 2012

    […] äta mat som förhindrar individen från att svälta ihjäl. Det ser hjärnans biokemi till. När dopamin frisätts i de nervceller som använder dopamin som signalsubstans i hjärnan upplever vi […]



Some HTML is OK

or, reply to this post via trackback.